Dikter

Antag att jag skulle förstå allt. Vad skulle jag med det? Skattkammarön berövad sin skatt, som att det lidande som sökande är tar slut. Och sen? Om det alls finns något sen. Evighetens bleka sken som trots sitt svaga ljus förmår radera alla tings kontur. Kvar blir väl...

Jag söker ord ur din Mun ur bladets svarta gränder Mina steg i din deg ger mig bröd. mina bröd mina steg min deg   Jag åt ditt Bröd och bajsade ut resterna Min kropp tog vad den ville behövde måste   Dina sidors svarta sidogränder är nu mitt ljus i fläskets...

och allt det som finns i sprickorna, i hålrummen, som är emellan, det som glömdes bort och blev liggande i hörnen. Det var det som blev som kärast.

Man har rätt att försvara sig sa jag. Hans mun vreds i ett lätt syrligt förakt. ”Som om du skulle klara nåt sånt!” Just när skottet hade fallit var den där: den korta tystnadens avgrund. Häpnad spred sig över hans ansikte. Det var som...

Nej, annorlunda än hieroglyfer är inte tingen Dig möter ingen blick, ingen gest, varken mening eller avsikt. Som okända gudar från en överbliven arkaisk värld som förvisso inte är din, trängs de bland de levande och tar plats. Framförallt detta. Vem förstår sådana...

En liten vridning av en mutter, ett hårstrå. en aning längre bort. Den följer dig, en KGB-vakt. Det du gör gör den: alltid där även när den inte syns och du tror dig fri på egen hand. En verklig tvilling är den. Den stiger upp med dig, borstar tänder och klär sig,...